Djurplågare på fyra hjul

Skulle du vilja dra den här burken längs insidan av ditt lår? Tänk dig vad den skulle göra om du tvingades svälja den!

Skulle du vilja dra den här burken längs insidan av ditt lår? Tänk dig vad den skulle göra om du tvingades svälja den!

Det här gör mig riktigt arg! En sketen aluminiumburk, slängd ut på en åker. Det är så urbota idiotiskt. Vass metall. Kastad från en bil, ner i en åker där djurens mat växer. Jag blir arg!

Jag hoppas det finns ett speciellt litet hörn av helvetet reserverat åt en viss sorts nedskräpare. Personen som fick för sig att just hans burk skulle utgöra ett fint inslag i naturen är vad jag skulle vilja kalla ett graverande argument för retroaktiv abort.

Metall i djurens ensilage, i deras hö, är ett synnerligen grymt sätt att döda ett djur på. Att bli uppskuren inifrån, sakta förblöda och dö i hemska smärtor.

Förbannade idiot!

Simon says…

Vem är det som felciterar vem egentligen?

Vem är det som felciterar vem egentligen?

Som så många andra förvånades jag i veckan av Simon Härenstams avhopp från den gotländska politiken. Jag förvånades ännu mer av hans tydliga avståndstagande och argument för att lägga av.

Men ett par dagar senare förvånades jag ännu en gång. Den här gången inte för vad Simon hade sagt, utan hur ett av hans argument hade… ändrats av sina egna.

Simon Hörenstam citerades bland annat i gotlandsradion då han sade att ”Min värdegrund har betydligt mycket mer gemensamt med S, MP och V än med Sverigedemokraterna”. Men av någon anledning tolkades detta på ett helt annat sätt i tidningen då partikamraten Jesper Skalberg Karlsson.

Jag vet inte vem som citerar vem och var det blev fel. Men om alla parter är rätt citerade så tycker jag att trollningen av vad Simon Härenstam hade sagt är riktigt, riktigt fult!

Jag hoppas Jesper och Simon pratat med varandra efteråt…

En bild som fastnar

Det är något speciellt med den här. Något läskigt speciellt...

Det är något speciellt med den här. Något läskigt speciellt…

Jag fotograferar ganska mycket. Ibland lite för mycket. Och ibland för lite, men det hönder inte så ofta tack och lov. Ibland tar jag bilder sim jag minns länge, länge. Ibland tar jag bilder jag glömmer bort på en gång.

För en vecka sedan tog jag en lite speciell bild. Egentligen var det inte så mycket med den, en grävskopa som tagit helgledigt. Men… jag fastnar varje gång när jag scrollar igenom mina foton. Det skulle kanske vara för det vackra vädret? Eller för vinkeln rakt framifrån? Eller…

..nä! Det är helt enkelt för det diaboliska verktyget som sitter längst fram istället för en skopa. Den är helt fantastisk!

Jag gläds med andra…

Bild på mig och Petter

Vi ser båda glada ut, men det är bara en av oss som ska till Linköping i helgen. Så Petter ”Skafte” Åkeson har ett äkta leende…

Just nu är det lite, lite jobbigt. Jag menar, på måndag kommer jag att vara nöjd med mitt beslut för några månader sedan, men just nu är jag avundsjuk.

Väldigt, väldigt avundsjuk!

Swebrick ska ha sin årliga utställning. I år är de på Flygvapenmuseet i Linköping, och givetvis kommer den lilla gotländska avdelningen att vara där. Med gotlandskartan vi byggt. Plus specialaren vi slängt in med tanke på att utställningen är där den är. Flygplan there is. Det enda som inte ska med är… jag.

Så, ja, jag är väldigt avundsjuk.