
En kylig morgon, med iskristaller som vilar på en tulpan i trädgården. Kan det vara ett bevis på att klimatfrågan är en bluff? Eller att naturen gör vad naturen vill?
På väg till jobbet i morse berättade gotlandsradion att ett nytt rekord sattes i nättres. Det hade varit nästan sju minusgrader noterat på ön. I maj. Så kallt hade det inte varit på femtio år.
Det fick mig att minnas hur någon på sociala medier i veckan skämtade om att den globala uppvärmningen inte kunde komma fort nog. Jag vet att det var ett skämt. Jag lovar. Men ändå kunde jag inte känna ett visst obehag. Jag har tappat lite av min humor vad det gäller den globala uppvärmningen…
Om det blir varmare eller kallare här i norden träter forskarna om. Den globala förändringen kan påverka Golfströmmen, och kanske blir det istället kallare i Norden istället för varmare. Kanske. Vad som är ännu troligare är att vi kommer få ”klimatflyktingar” då Afrika och södra Europa kommer bli för varmt, och bland annat jordbruket riskerar slås ut. Kanske. Vi har också den förväntade havsnivåökningen, vilket kommer påverka Gotland. Kanske.
Det är många kanske, och jag skriver kanske eftersom det inte finns några hårda bevis. Det har ju ännu inte inträffat. Ändå är detta ”kanske” långt mer troligt än ”kanske inte”. Alla forskare pekar på att ”kanske inte” inte ens är troligt.
Men jag tänker inte låta ett tillfälligt köldrekord påverka mig. Det betyder att naturen fortfarande är nyckfull. Det betyder att det snarare är så att för femtio år sedan hade vi en natt i maj som var lika kall som den vi upplevde i nättres. Det är ganska coolt i sig!
Fotnot: I texten skriver jag ordet ”nättres”. Om nu någon skulle ha missat det så är det ett unikt gotländskt ord för ”natten som varit”. Gotlänningarna har alltså ett ord för natten som kommer, ”inatt” och ett för natten som varit, ”nättres”. För det är vi värda!



