Hmmm… är jag släkt med det där?
Idag är internationella kvinnodagen. Japp, ni har kanske märkt av den ni också. Vi har hört om det på radion, sett det i tidningarna, fått rapporterna från teven och sett hur internet gått heeeelt bananas över det.
Jag skulle verkligen kunna skriva något om allt detta. Om alla som vill fira dagen. Om alla som vill spotta på den. Om de som kommer med förslag på hur vi kan förbättra världen. Om andra som tycker att det gått för långt. Jag skulle kunna sälla mig till de som tyckte att Byggnads gjorde något bra idag. Eller ruska på huvudet åt deras misslyckande självmål.
Jag skulle också kunna spela det tacksamma kortet. Tacka mamma för att jag finns till och för att jag är den jag är. Tacka lillasyster för att hon är just min syster. Tacka alla mina tjejkusiner för att de finns där, och tacka alla andra kvinnor jag mött eller kommer att möta i framtiden. Jag skulle kunna skriva ett långt, långt brev till min älskade fru och tacka henne för den hon är, det hon gör och det faktum att hon fortfarande ser på mig med en kärleksfull blick när jag säger att jag älskar henne.
Nej, jag kommer inte göra allt detta. Jag ska visserligen berätta för frun att jag älskar henne, precis som jag gör varje dag. Men… utan att stjäla uppmärksamheten från en så viktig fråga som jämlikhet mellan könen, en fråga som vi måste låta ligga framme på bordet även de övriga 364 dagarna, så vill jag faktiskt svära i kyrkan idag…
..Grattis pappa. Du fyller ju år idag. Det är också din dag idag!
